måndag 3 oktober 2016

SM-silver!!!

Efter en sommar som inneburit väldig lite datortid på grund av, tja... livet, liksom, kan jag stolt meddela att vi deltagit med två lammullsfällar i Ull-SM i Dala-Floda. Och att det gick väldigt bra.

Det hela började i mitten av augusti med att Kia Jonsson på Forsbacka ull, som vi köpt grunden till vår fårflock av, ringde upp mig och undrade om jag hade några fina Dalapälsfällar. Kia Gabrielsson på Ullsörvis var nämligen på besök hos henne och sökte råull från Dala Pälsfår. Det bestämdes att Kia G skulle komma förbi hos oss på hemväg efter ulldagar i Norrbotten. 

Och bättre födelsedagspresent kan väl knappast en ullnörd få, än ett besök av en av Sveriges kunnigaste inom ull? För det föll sig faktiskt så, att det var på just min födelsedag hon skulle passera oss. Hon hade med sig ull från en vän i Norrbotten, en ljuvligt mjuk blandning av 75 % BFL och 25 % cashmere, handfärgat i skira gröna toner. Själv hade hon med sig kardband av svart och grå Blaeset sau och så fick jag en påse fantastiskt mjuk norsk pälsull. Vi åt tårta, pratade ull och får och så tittade vi på vår ull. 

 På bilden syns också blommorna från sambon och barnen (fick också en snygg vattenkanna i röd plåt och arbetshandskar i nästan rätt storlek - jag har för små händer för att kunna hitta rejäla arbetshandskar) och den lyxiga tvålen jag fick av Ellinor.

Hon hittade en fäll från ett korsningstacklamm som hon tyckte att jag skulle tävla i SM med, men jag tyckte själv att den var lite för skräpig, dessutom hade jag redan tagit delar av den. Det fanns även en tackfäll (Backas ull) från höstens klippning hon tyckte om, men jag tyckte inte att det kändes bra att skicka en fäll som legat otvättad och inte helt optimalt förvarad nästan ett år. 

Därmed begav vi oss ut i fårhagen istället. Nu är ju inte Dalapälsarna de mest optimala fåren att visa upp för främlingar, men baggarna var ganska medgörliga och lät oss titta på deras ull ganska noggrant. Roligt att de fällar Kia tyckte bäst om var de som jag själv gillade, även om jag inte riktigt haft orden till att förklara varför. Backas och Arns bagglamm, Back-Arn blev favoriten. Han har otroligt mjuk och krusig ull, och väldigt lite märghår. Bland tackorna valdes Sagas och Arns lamm Blanka ut, hon har en lång, vacker och glansig ull av rya- och gobelängtyp. Flera av tackorna fick också beröm av Kia, men tyvärr har många av dem en del lätt tovade och lite sköra toppar, troligen till följd av lite för lite protein i samband med lamningen. Många av tackorna var inte alls pigga på att bli alltför närgånget undersökta heller, så det kan finnas fler guldkorn bland dem! Nu vet jag ju ännu bättre vad jag ska titta efter också, så att jag kan sortera bättre vid klippningen.


Här är Back-Arn nyklippt och brorsorna snusar nyfiket på honom. Det är alltid spännande att få en "ny" kompis i hagen. I alla fall är det så de beter sig, trots att de står bredvid och tittar på när jag klipper. Knasfåren...

Back-Arns fäll var det tyvärr ganska mycket skogsskräp i, nackdelen med en skogshage. Han fick ändå omdömet "otroligt mjuk" och uppenbarligen brydde sig inte besökarna på Ull-SM om att det fanns barr i ullen, eftersom han vann "Folkets val Nära".

Här syns Blanka när hon fick slippa ur mattes grepp och springa tillbaka till flocken. Hennes ull är helt underbar! Och inte alltför skräpig. Blank, lång och mjuk. Blanka vann silvret i allmogeklassen, med följande utlåtande från juryn:

”En vacker representant för Dala-Pälsfårets ull. Mångsidig ullfäll som kan spinnas rakt av som den är. Använd detta djuret i avel!”

Jag är så stolt och glad över detta! Visst hoppades jag att det skulle gå bra, men jag vågade väl aldrig tro att det skulle gå så är bra! 



Titta vilka vackra lockar hon har, fina Blanka! Eftersom jag egentligen inte ville släppa hennes ull hade jag satt ett högt reservationspris på den och trodde att jag garanterat skulle få igen den, men tji fick jag... båda fällarna blev sålda på auktionen, till handspinnare som jag hoppas är nöjda med sin ull. Jag vet åtminstone att jag gärna skulle spinna den!


Fram- och baksida på den fina medaljen.


När jag sorterade ullen för att skicka ner den till Dala-Floda sparade jag det som var för smutsigt eller skräpigt för att få följa med till tävlingen. Tvättade och blundade sedan för allt skräp som föll ut i soffan när jag kardade (trots en handduk som skydd i knäet) - det finns ju dammsugare! Kardrullarna ovan är Blankas ull, nu jobbar jag på att få en spole ledig till spinnrocken, så att jag får provspinna. Och så ska jag karda Back-Arns mjuka krus också. Men den får jag nog karda utomhus vid tillfälle, det var ju det där med skogsskräp...

Sammantaget gav mitt första ull-SM blodad tand, och jag planerar redan nu för att ha fina fällar att skicka nästa höst. Och då ska jag lyckas åka ner själv också, den här gången körde det ihop sig, så jag fick stanna hemma. Ska börja lägga undan pengar redan nu för bensin och boende...