Det har blivit några lamm hittills... Lill-Bärtas visade jag ju i förra inlägget, hon tjuvstartade ju eftersom hon glatt tog emot rymmarbaggen i somras.
Men det är Arns lamm vi väntat otåligt på. Skulle vår gamle tandlöse herre orka med? Skulle tackorna nobba honom? Skulle det bli några bagglamm som kan föra hans linje vidare? Med spänning har vi tittat på tackornas magar under vintern.
Först ut var, inte oväntat, Märta. Vår gamla rutinerade dam, Arns favorittjej som är en underbar mamma till sina lamm. Den 11 mars fick hon tvillingar, en bagge och en tacka. Och det här är sista gången hon får bli mamma, hon ger så mycket till sina lamm att hon har svårt att hålla hullet själv. Dessutom är hon tyvärr inte genbanksdjur, även om hon är så gott som renrasig. Förutom att vara en god mor är hon trots sin litenhet (30 kg vägde hon strax efter lamning) den obestridda ledartackan i flocken, så min tanke är att hon ska få gå kvar så länge hon mår bra.
Sedan fick Gullvivan tvillingar! Något otippat, då hon inte tycktes särskilt stor vare sig runt magen eller i juvret. Men väger småbaggarna bara 1,8 och 1,5 kilo tar de väl inte så stor plats... Våra första renrasiga lamm av Dala Pälsfåren! Och dessutom två fina baggar! Lycka! Lite tjorvigt har det dock varit för henne, men en förstagångsmamma får en chans till, åtminstone hos oss. Det tog tid innan mjölkproduktionen kom igång ordentligt, och när man är så liten som de här två finns det ju inte så mycket att ta av. Det var några oroliga dagar innan vi kunde andas ut och känna att de klarade sig utan stöd från oss.
Och så Vitsippa som fick ett fint bagglamm...
Gosnos, en av våra fina blandrastackor (Märta och Arn) fick ett sött litet tacklamm. Dagen då hon föddes fick jag för mig att gå ut i stallet precis innan sängdags, trots att vi redan släckt och gjort natt hos fåren. Tur var väl det, för hon hade lyckats kila ner sin lilla rumpa i mammas vattenhink, trots att vi bara hade en liten kalvhink. Det blev hon såklart lite kall av och eftersom hon inte fick ligga ifred under värmelampan, Gosnos försökte få upp henne på benen, fick hon komma in och ligga i husses famn framför brasan en stund. Pyttigt liten, 1,6 kilo, men pigg och glad hela tiden.
Gosnos var väldigt nöjd över att få igen ett torrt och varmt lamm och såg genast till att hon åt ordentligt. Lika duktig mamma som Märta.
Lill-Bärta agerar tålmodigt hoppborg åt sin son, medan tacklammet försöker tala om att hon är hungrig.
Hon lånar även ut sin rygg till andra tackors lamm. Mjukt och skönt att vila på.
Majas lamning fick vi vara med på från början till slut...
... och den resulterade i ett fint tacklamm.
Och Saga fick till sist två fina tvillingflickor.
