tisdag 10 februari 2015

Gosnosgarn!

 Märta, som syns i nedre högra hörnet på bilden här (hon tigger godis), fick ju två små tacklamm i våras. Jättekul, tyckte vi, eftersom hon har så fin ull och bara har fått bagglamm tidigare. Hon är ganska gammal, så vi lär inte ha så många chanser till att få avkommor från henne, och bagglammen kan man ju inte spara hur länge som helst. Lammet som står bredvid henne fick namnet Gosnos, eftersom hon gärna kommer fram och gosar. Hennes syster heter Brunsvans och är lika gosig hon. Eller ja, vi har haft en liten förtroendekris här under hösten, efter klippning och öronmärkning... Men lite gott i handen och mycket kelande hjälper, så nu börjar de lita på oss igen. Båda har alldeles fantastisk ull! Till hösten hoppas jag att vi får tag på en trevlig bagge med fin ull som kan betäcka dem, så att vi får fler får med riktigt trevlig ull!


Se här! Korta, krusiga och extremt mjuka lockar från hals och bog. Lite längre krusiga och mjuka lockar från sidorna. Och så de långa, långa, lite rakare, lockarna från rygg och rumpa. De längsta över 25 cm! Eftersom det är lammull är även täckhåren förhållandevis mjuka så jag har tvättat lockarna försiktigt och bara kammat lite i topparna. Så här lång ull är inte lämplig att köra i kardmaskinen, tycker jag. Efter tvätt och försiktig kamning spann jag locken direkt, från klippänden för att fördela bottenull och täckhår jämnt i garnet. 

Jag pedantrensade hennes ull, just för att skilja på de olika ullkvalitéerna, men det är rätt tidskrävande... Å andra sidan tror jag att resultatet blir väldigt bra, just eftersom de längsta lockarna inte passar i kardmaskinen. De kortaste hade jag tänkt spinna med långdrag för ett riktigt mjukt och luftigt garn.


Efter tvinning, härvling, tvätt och härvling igen, blev det 128 gram och 370 meter ljuvligt garn. WPI cirka 22/fingering. Det här garnet är mjukt, men också ganska starkt dels eftersom fibrerna är så långa och dels för att jag lät bli att separera underull och täckhår. Det ska bli spännande att prova spinna de andra lockarna från henne, för att se hur pass mjuka det garnet blir. Min förhoppning är att det ska finnas tillräckligt mycket av de här längsta lockarna för att spinna nog med garn till en kofta åt mig själv. Kanske med en del av garnet svampfärgat?


Att ta hand om ull från våra egna får, tar otroligt mycket mer tid än att spinna från färdiga topsband. Speciellt om man förutom den tid det tar att klippa, rensa och tvätta räknar in tiden vi lägger ner varje dag på att utfodra och pyssla om dem. Och dra stängsel... fast det gör vi ju inte så ofta. Det är också väldigt mycket dyrare med tanke på allt jobb som ligger bakom, särskilt som våra får varken i antal eller storlek är intressanta för slakteriet. Men det ger väldigt mycket tillbaka, och det är en alldeles speciell känsla att sticka med garn, eller ha på sig ett plagg, från får man känner och gosar med varje dag! 

måndag 9 februari 2015

December- och januariull!

Decemberullen var en blandning av 50 % merino 18 µ och mullbärssilke. Bilden på Viola-nebulosan fick vara inspiration till färgerna, och jag skickade med en påse blandade pärlor att spinna in i garnet för att få extra mycket stjärnglans i det om man så önskar. Jag har kvar min egna fläta och funderar på att spinna den tunt och sticka en Nymphalidea av garnet, tillsammans med svart. Bara jag återfår lite spinnlust, så...




Januariullen skickades ut med minsta möjliga marginal, men jag tror att alla hann få den innan den sista. Färgen på bilden stämmer inte överens särskilt bra med verkligheten... Ullen är en blandning av merino och cashmere och ljuvligt mjuk. Kardfloren är blandade av tre olika färgbad, turkos, grön och blå, ullen är ljusgrå från början. Längst ut på varje kardflor har jag lagt lite tencel och trilobal, för att man ska kunna ta bort glittret om man inte vill ha det. Med i paketet följde ett läppcerat av ekologisk, svensk, rapsolja, ekologiskt bivax, ekologiskt sheasmör, ringblommeextrakt och eterisk olja från lavendel, samt en påse med blandat silkegodis. Kardfloren fick namn efter Neptunus, vars havsblå färg kommer från metangasen i dess atmosfär.


Nu ligger februariullen i blöt för färgning denna vecka. En mjuk, trevlig och lyxig ullblandning, som jag spunnit en del av, och faktiskt stickar i just nu, fast i en annan färgskala.