onsdag 27 februari 2013

Det är vår i luften

Vi har haft några riktigt varma dagar, med strålande sol och dagsmeja. Solen börjar värma, snön börjar smälta ihop lite. Och när det är så pass många plusgrader brukar jag öppna till hönorna, för att de ska ha en chans att gå ut om de vill. 

Och visst. De kliver gärna upp i fönstret, men sedan tittar de på mig, på snön, på varandra... och jag ser hur de tänker "alltså, tror hon vi är dumma, eller? Gå ner på snön!? Inte finns det några buskar att gömma sig under heller, och inga maskar... nä, kom igen när snön smält bort."


söndag 24 februari 2013

Kaniner...

Kaniner, kaniner, överallt kaniner. Vi, eller jag kanske jag ska säga, har skaffat STORA kaniner. Jättestora. Den bruna, hanen med det respektingivande namnet Fluffy, är en New Zeeland red med 25% fransk vädur i sig. Mamman, "lilla" Gryn, är Gotlandskanin/fransk vädur. Just nu går de tillsammans och vi väntar ungar och knappt tre veckor. Vi har ett gäng stora ungar också, som snart är slaktfärdiga. Det är nämligen som mat vi skaffat dessa maffiga kaniner. Fluffy och Gryn är vårt avelspar och ungarna föds upp till slakt.

Lite grymt, kanske någon tycker? Tja, definitivt inte grymmare än att köpa kött från affären. Tvärtom. Kaniner, eller ungtuppar eller lamm för den delen, som får leva ett gott liv, med utevistelse, god mat och ett gott omhändertagande ända till slutet känns väldigt mycket bättre att äta än stressade djur från storskalig uppfödning. Om man nu vill äta kött. Vilket vi vill. 


Stora kaniner, ja. Barnen kan knappt hålla dem i famnen.


Stora öron också.


Och Fluffy är en riktigt stor kille.

lördag 23 februari 2013

UFO #4

UFO nummer fyra är klar. Grått, fyrtrådigt svenskt ullgarn i åtta varv, två varv handspunnen gotlandsull med stänk av tencel, mohair och sari-silke. En rand lite mer rosatonad, den andra åt det lila hållet. Men ganska lika ändå. Sari-silket gör att det här och var är en liten färgklick, knallrosa, grönt, rött...


Ganska vid i halsen, en mörklila pärlemorknapp fastsydd i högra raglan-"sömmen", tröjan är stickad i ett stycke.


Ganska kroppsnära passform, raka ärmar. Både nederkant och ärmslut har fått en liten rullkant i det handspunna garnet. Kom på nu att jag kanske borde fotat det med, jag är rätt nöjd med just den detaljen faktiskt.

Förvånad är jag också. Jag tvekade lite när jag valde garn till tröjan. Fyrtrådigt blir ju varmt... svenskt ullgarn  av den billigare modellen är inte känt för att vara det allra mjukaste, hur skulle jag kunna använda tröjan egentligen? Med långärmat under skulle det bli alldeles för varmt, men den skulle säkert bli alldeles för stickig för att användas med kortärmat... och så kan jag ha bara linne under! Den är inte alls så kliig som jag trodde att den skulle bli. Eller så är det jag som härdat mig genom åren. :-)

Nu ska jag bara sticka färdigt en kofta till en kompis, och sedan ska jag ta itu med solnedgångströjan igen. Har spunnit lite mer garn så nu har jag så att det räcker till kropp och ärmar också. Det kliar i fingrarna, men jag MÅSTE sticka klart koftan först.