Varför ligga på golvet...?

När man kan ligga mjukt och skönt på mammas rygg? Det här är vår Märta, vår "nästan-renrasiga" Dalapälstacka, med sitt bagglamm. Hans syster ville mamma Märta inte ha, och hon klarade sig tyvärr inte. Troligen var det väl något fel på henne som inte syntes utanpå. Tråkigt, såklart, men man får ta det onda med det goda när man har djur. Och glädjas åt de lamm som klarar sig och blir större och större för varje dag som går. Trots allt är det ju majoriteten som mår bra.

Så här låg de och gosade när jag kom in i stallet en dag. Tittade, tog någon bild med mobilkameran som inte alls blev bra, tittade en stund till, gick in för att hämta den riktiga kameran och till min förvåning låg de kvar när jag kom tillbaka! Sedan har jag märkt att de ofta ligger så här, så jag kanske ska börja ha med kameran varje gång jag går ut...

Jag hann dock bara ta ett kort innan Märta började resa sig och lillen fick hoppa ner. Kanske var det blixten som störde, eller så tyckte hon jag stått där så länge att jag borde bjuda på nåt gott. Underbar päls har hon, glansig och fin. Blir vackert garn. Och mjukt.

I morse när jag kom ut hade lill-Berta fått sitt lamm också, så det verkar stanna på fyra lamm i år. Känns ganska lagom, särskilt med tanke på att vi har några månader av vinter kvar innan vi kan släppa ut dem. Nästa vinter kommer vi att ha mycket färre får är det tänkt, det blir ganska dyrt med hö när man måste köpa allt. Vi jobbar på att få till åkrarna, så att vi kan få eget hö, men som med allt annat tar det lite tid.

I hönshuset är det full produktion nu också! Alla unghönorna har börjat värpa, så nu får vi upp till åtta ägg om dagen. Hoppas att någon blir sur om någon månad också, så att det blir kycklingar till våren.

UFO #1, 2 och 3

3 UFOn klara. Koftor till barnen i ljusgrått fyrtrådigt svenskt ullgarn med ränder i handspunnen tvåtrådig gotlandsull. Slipover till sambon i tweedgarn från Rowan och en tråd självrandande från Ullcentrum. Själva slipovern blev klar för säkert ett år sedan, men sedan fick jag lite ågren över kanterna, men det blev riktigt bra bara jag vågade. Som det brukar bli... det är alltid värre innan man försökt, oftast i alla fall. Bilderna är tyvärr inte alls bra, får försöka klä på modellerna sina kläder och ta en utomhusbild i solljus någon dag istället. Men det syns i alla fall att de är klara! :-)

Slipovern är inte svart, utan mörkt röd med bruna kanter. Det randiga garnet går i brunt och gult.

 Storasysters kofta, metallknappar förutom på de tre terrakottafärgade ränderna, som fick matchande knapp med en liten blomslinga på.

Lillasysters kofta med tre fårknappar överst, resten ljust grå plastknappar med blommor.

 Sött litet får.

Den är inte så här röd heller, men man ser i alla fall ribbmönstret och dubbelflätan på ena sidan. Så här i efterhand ångrar jag lite att jag inte gjorde en fläta i mitten som fick dela på sig på var sida halsen. Eller kanske till och med tre flätor.

Inga mönster. Koftorna är stickade uppifrån och ner, slipovern nerifrån och upp, i ett stycke. Jag gillar inte att montera... har nog svårt att avsluta projekt som det är, så ju färre moment som behövs för att få det klart, desto bättre. Lite pussel blev det för att få ihop färgövergångarna där jag var tvungen att dela, för ärmhål och halsringning, men jag tycker helt klart att det är värt lite restgarn för att få nyanserna att stämma överens på plagget.

Förhinder...

Jag lovade ju bilder... Men det blir inte alltid som man tänkt sig...

I måndags när jag kom ut i stallet hade vi fått inte mindre än fyra lamm! Lite tidigt, tänker ni kanske? Jo, det är det. Men eftersom baggarna rymde in till tackorna i somras så blev det som det blev... Jag gav upp och släppte ihop dem, eftersom "skadan" redan var skedd på åtminstone en tacka och jag hellre vill ha alla lamm samtidigt. Vi har ju bara fyra tackor, så det blir ändå inte så många.

Fyra lamm, alltså. Från tre tackor, Märta fick tvillingar igen. Måndagen gick därmed åt till att flytta över tackorna och övertala Märta till att låta båda lammen dia, hon var lite tveksam till det nämligen. Jag trodde verkligen att jag lyckats få henne att acceptera båda, även om jag fick hålla fast henne och ställa lammen i position - återigen är jag tacksam över den ringa storleken på våra får, den manöver jag fick göra hade varit omöjlig med en stor texel/finullstacka, åtminstone för mig - för att de skulle få dia. Trött, lite orolig, men mest hoppfull gick jag så till sängs på måndagskvällen.

På tisdagens morgon hittade jag Märtas tacklamm till synes livlöst. Så såg jag en liten ryckning i benet och när jag lyfte upp henne skrek hon. Försökte få Märta att ta hand om henne, men det var omöjligt. Så vad göra? In i köket, elda i vedspisen, värma vetekudde och mjölkersättning... Hela tisdagen ägnades åt att försöka få upp värmen i den lilla kroppen och att få i henne lite mat, men tyvärr... Troligen var det något fel på henne redan från början, även om det inte var något som jag märkte, eftersom mamman aldrig ville ha henne. De verkar ha ett sjätte sinne för när avkommorna är för svaga för att ödsla energi på. Och det är väl naturens gång, även om det med mänskliga mått känns grymt. Nu är vi glada för de tre lamm som lever och mår bra och väntar med spänning på den sista tackans lamm, hur många som blir där.

Med allt som varit med får och lamm, har det alltså inte blivit några koftor tvättade och blockade. Det har faktiskt knappt blivit en enda maska stickad under de här två dagarna. Och idag tog Martina sin kofta till skolan, oblockad... jaja, varm är den ju ändå. Men jag får försöka tvätta och blocka i kväll istället.

En annan glad nyhet på djurfronten är att våra tre unghöns nu börjat värpa och den svart-vita islandshönan har kommit igång efter ruggningen. Det i kombination med att våra värphybrider inte riktigt fattat att de ska vila på vintern gör att vi som mest kan få åtta ägg per dag. Måndag var en sådan dag. Och igår blev det "bara" fem. Men det blir massor med ägg, från glada, lyckliga höns. Jag erbjöd dem faktiskt att gå ut en dag då det var både plusgrader och vindstilla och de hoppade glatt upp i fönstret. Där satt de sedan och tittade bedrövat ut på all snö... De lär inte gå ner på marken förrän det börjar bli åtminstone några barmarksfläckar. 

Min egen Julia

I höst insåg jag att jag faktiskt sparat ihop tillräckligt för att köpa mig en alldeles egen Julia. Med lite tillägg från sambon i för tidig julklapp. Tyvärr har jag inte hunnit spinna så mycket på henne ännu, december har som sagt varit fullspäckad, både mentalt och fysiskt. Men åh, så hon spinner... jag är om möjligt ännu kärare i min egen än vad jag har varit i Ellas. Jag har spunnit barnens fiberfestivalgarn dock, och stickat pulsvärmare till julklapp, enligt beställning. Får fota dem sedan. Nästa spinnuppdrag för Julia och mig är garn till min solnedgångskofta och garn till de koftor som E ska sticka till mig och sambon.

Så, lite bilder på monteringen tillsammans med nyfiken Asta. Och den sista bilden ska vara upprätt, naturligtvis, men blogger vänder på den när jag lägger in den och jag lyckas inte vända den rätt i bloggen. Ni får vrida lite på huvudet istället. Eller på skärmen, vilket som är enklast. ;-)

I helgen har jag lyckats färdigställa inte mindre än 3 UFOn! Barnens koftor har fått knappar, totalt 24 stycken knappar... vet inte vad jag tänkte på när jag satte knapphålen så tätt. Eller jo, att det skulle komma en knapp mitt för varje rand. Men tätt blev det. Fast snyggt. Och så har sambons slipover fått ärm- och halskanter. Ska tvätta och blocka idag, så kommer bild förhoppningsvis imorgon.

Men nu ska vi passa på att gå ut och njuta av solen och vinterkylan. -15° men strålande sol och glittrande snö. 

Bertas filt

Kommer ni ihåg Berta-garnet? Filten blev klar i höstas, en ganska stor filt blev det... och tung. Men varm och skön att ha över benen när man sitter i soffan.

De handspunna rutorna har fått kanter av köpegarn, grått 4-trådigt svenskt ullgarn. Och så är rutorna ihopvirkade allt eftersom. Jag tycker om att göra mormorsrutor på det sättet, det blir inte lika klumpigt som att sy ihop dem, det går snabbare och blir mindre trådar att fästa. Och personligen tycker jag att det blir snyggare. Tyvärr var det inget vidare fotoljus när jag fotade den i höstas, den ser bara jämngrå och tråkig ut. Det är den inte, så jag får väl fota den någon dag med vintersol istället.

Det här gula garnet är spunnet från bombay dreams kardfloren i curryfärgen. Tyvärr ser man inte glittret eftersom, ja, ljuset igen. Jag är i alla fall väldigt nöjd, och det var hon som beställde det också. jag spinner tunnare och tunnare och jämnare och jämnare. När jag så vill. Ibland vill jag ju faktiskt spinna de här ojämna, busiga garnerna också.

Ugglemössor

Lovade ju att visa bild på ugglemössorna. Ett frihandat mönster med inspiration från nätet och olika ugglemössor där. Stickade med flera trådar restgarner i ribb, mestadels ullgarner. Förutom pälsgarnskanten då... Jag är grymt nöjd med passformen på mössorna, särskilt den blå. Den satt helt ok på Alma, fyra år, perfekt på Martina, sju år, men funkade på både mig och sambon också. En mössa att växa i, så länge man är ok med uggleögon och -näbb. :-)

De här två stickades som ett bytesprojekt, jag blev erbjuden en handsnidad träslev från R för att sticka mössor till Es barn. Så mina egna fick bara agera modeller men tanken är, som jag skrev i förra inlägget, att jag ska sticka till dem också. Egentligen ville jag ha det klart innan jul, men så blev det ju inte. Vi har fått mängder med snö ovanligt tidigt. Hmm, det kanske måste komma bild på det med. Massor med snö, som sagt, tack och lov i kallgrader ända tills nyår, så det gick lätt att skotta bort. Men det tar ju ändå tid, det har blivit några timmar var och varannan dag. Så jag hann inte hälften av det jag ville hinna innan jul. Tidsoptimist är mitt mellannamn...

Med i paketet skickade jag även med lite choklad och te, och en stickad halsdukssjal, till E. Garnet till sjalen är från ett garn-te-chokladbyte på sjalbarn. 

Ögonen är virkade, näbben stickad. Egentligen hade jag tänkt använda hobbyfilt, men jag hittade bara en tunn, halvt genomskinlig kvalitet, som inte kändes så rolig att använda.

Hmm...

Det har varit tunt med inlägg från mig i höst. Med andra ord har det varit tjockt på andra håll i livet. :-/ Förhoppningsvis tunnar det ut lite där snart. Ni får gärna hålla en tumme eller två. :-)

Nu är det dock nytt år, vilket vi firar in med vattkoppor i huset. Jag räknar med en hel del sticktid i soffan framför bra barnfilmer, om man säger så... Så då kanske det blir lite mera bloggat också? Jag har en massa bilder både i kameran och i datorn, och en massa projekt att visa, både klara och pågående.

Jag tänkte också att 2013 ska bli ett UFO-år. Men UFO-definitionen är lite bredare än normalt, kan vi säga, för det kommer inte bara att innefatta redan pågående projekt, utan också sådant som det finns garn och mönster till, men där jag inte kommit längre än så. Och jag tänkte försöka undvika att köpa garn så långt det är möjligt.

En liten lista kanske? På sådant som ska stickas och/eller spinnas 2013.

• Randiga barnkoftor ska få knappar - innan barnen växer ur dem.
• En randig tröja till mig själv - där väntar jag på en garnleverantör, har bara ärmarna kvar. Fått garn!
• Handspunnet garn till både mig och sambon - ska bli tröjor/koftor som bästaste E ska sticka i utbyte mot lammkött och baggpungar.
• Strumpor - behövs alltid här.
• Fler ugglemössor - ska visa bild på dem jag gjorde i höstas, lovar.
• En kofta i solnedgångsgarnet - måste bara spinna lite upp det mörklila som ska matcha. Påbörjat!
• Sambons slipover - bara ärm- och halskant som ska göras.
• Min vita kofta med tappade maskor - orkar jag?
• En uggletröja till mig själv i beige eko-ull.

Hmm. Det var mer jag tänkte på innan, men nu har jag glömt. Jag tänkte att jag skulle ge mig själv en liten utmaning; 13 UFOs under 2013. Någon som vill hänga på?

Avslutar med en bild på mina söta tomtar, det som egentligen skulle komma som julkort. Så god jul i efterskott, och ett gott nytt år! :-)