lördag 31 mars 2012

Ett litet hål

Alma hade lite otur för några veckor sedan. Det hade kommit lite, lite snö på isen, och naturligtvis halkade hon. Med tungan emellan, så det blev ett hål. Ett ganska stort hål. Hon hade ingen vidare aptit den dagen... Allt gjorde för ont, förutom möjligen att snutta, det gick bra. Tyvärr fanns det inga värktabletter passande en treåring hemma, så det fick vi köpa på eftermiddagen. Det var inte heller populärt, det smakade visst inte lika gott som det luktade... Men det hjälpte så pass att hon fick i sig lite middag. Och en glasspinne till efterrätt. :-)

På kvällen fick jag fota. Det ser inte lika illa ut på fotot som i verkligheten, antar att det är blixten som ställer till det.


Här syns det att hon skrapade hakan lite också. Och att man blir väldigt trött av att ha ont i tungan hela dagen.


Dagen efter var det dock full fart igen. Här åker hon glatt på storasysters rygg. Tack och lov läker det fort i munnen, men ändå hade hon ont nästan en vecka. Och ärret syns ännu.

fredag 30 mars 2012

Smygtitt!

Det här har blivit något till ett byte på favoritforumet. Temat är påskägg, och paketet lades på lådan idag. Med passande frimärken, hönor av svenska lantraser!

Otroligt nog hann jag klart, trots att jag hade funderat färdigt först igår (och sista skicka-dag var alltså idag). Akutfärgade lite gul ull i mikron, satte mig vid spinnrocken och en stund senare var ena saken klar. Resten pysslade jag ihop nu på morgonen, något att hänga i påskriset och så något gott att äta. Bild på allt kommer senare, jag vill inte förstöra överraskningen för min mottagare.


Måste bara säga att jag älskar kardmaskinen! Vet inte hur jag ska klara mig utan den när Kia vill ha tillbaka den. 

Ullen kommer dels från gotlandsfår, dels från vår egen lille Arn. 

UFO med förhinder...

... eller "Hur man får mer handarbete för pengarna".

Den vita koftan som jag skrev om tidigare var på god väg att bli klar, faktiskt redan i fredags. Men så kom jag på andra tankar...

Det var ju så att jag började på två ärmar, en gång för lääänge sedan. Där stickade jag mönstret med tappade maskor med vridna maskor. När jag kom till de tappade maskorna på kroppen på koftan, struntade jag i att vrida maskorna, jag tyckte det var för omständligt och besvärligt, helt enkelt.

Så där satt jag i fredags, jag och Alma hälsade på svärmor medan Almas pappa var på jaktmöte. Och jag stickade på. Hade nästan planer på att sticka klart och blocka under natten, för att kunna ha koftan på bröllopet vi var bjudna på på lördagen. Och så börjar jag titta på den gamla ärmen. Och den nya ärmen. Och den gamla ärmen igen. Nya. Gamla. Nya...

Det är helt enkelt så att det är vansinnigt mycket snyggare med vridna maskor i mönstret! Det håller formen så mycket bättre. Titta på bilderna, så ser ni! Och ändå syns det ännu mer i verkligheten än på fotona.

 Den gamla ärmen. Jämna, fina kruvor. Jämna, snygga maskor på sidan om de tappade.


Mönstret på kroppen. Mycket rakare mönster. Maskorna på sidan om de tappade blir stora och oformliga. Inte snyggt nånstans alls. :-(

Så. Det man inte har i huvudet, får man ha i händerna. Rev upp ärmarna där och då, snart ska jag riva upp nederdelen på koftan också. Mer jobb, men det får det vara värt. Annars kommer jag bara att gå omkring och gräma mig över att koftan inte blev som jag tänkt. Gör om, gör rätt.

måndag 26 mars 2012

Giveaway hos Yarn Madness!



Snubblade över en fin utlottning hos Yarn Madness! Den håller på till den 10 april. Jag skulle då inte ha något emot ett nystan Zauberball i så vackra färger... :-)

Titta in på hennes blogg, där finns mycket fint stickat!

tisdag 20 mars 2012

Mer UFO

Idag har jag lite odefinerbar huvudvärk. En sån där som man inte riktigt vet var den tänker ta vägen. Ska den klinga av och försvinna, eller utvecklas till en dunkande migrän? En sådan dag passar det bra med lite kaffe och en stunds bloggande. Hade tänkt sätta mig på bron och njuta av vårsolen medan jag rensade lite ull, men så försvann solen. Så jag parkerar mig i soffan, mutar barnen med lite film om de inte vill leka på sitt rum, och sysselsätter mig med ett av de återupptagna UFOna.

Den här koftan har jag hållit på läääänge med. Började med att jag tyckte att mönstret med lodrätt tappade maskor var så fint. Och jag ville ha en något bolero-liknande, en kort kofta med ärmar som värmer axlar och armar när man bär i sjal. Det börjar vara ett tag sedan jag fick bära Alma i sjalen nu... Jag rev upp ärmarna och började sticka på en vanlig kofta istället. Under tiden hade en del av det vita garnet fått andra färger eftersom jag höll på att experimentera med karamellfärgsfärgning. Tänkte att jag alltid kunde köpa mer, garnet är Drops Alpacka, den tjockare varianten, var det Classic den hette? 

När jag så kommit en bit på väg och skulle köpa mer garn, ja då hade de slutat tillverka det. Fanns inte att få tag på någonstans! Lösningen blev att sticka mönstret med Alpaka från Schachenmayr. Samma färg, samma kvalitet och sträckning. Och är det eventuellt någon nyansskillnad mellan Drops och Schachenmayr så hoppas jag att man blir lagom förvillad av mönstret så att det inte syns. Det var alltså förra våren. I juni hade jag kommit så långt att det bara var ärmarna kvar. Och så flyttade vi till huset... Och koftan (som så många andra projekt) blev liggande... 

Jag började faktiskt på en ärm, men den blev lite för snäv. Och när jag ändå rev upp den tänkte jag att jag skulle sticka båda på en gång. Det förenklar ju så mycket, då behöver jag inte tänka så mycket för att de ska bli lika, det blir de automatiskt. Jag har inte riktigt bestämt mig än om jag ska ha 3/4-ärmar eller om de ska få bli hellånga. Jag drar ändå alltid upp ärmarna så fort jag ska göra något. Och nog är det opraktiskt med långa vita ärmar. De har liksom en tendens att bli, hmm, lite mindre vita ganska snabbt.


Det syns inte på bilden, men längst ner är det pärlor instickade i hålvarvet. Så ska det bli längst ner på ärmarna också. Och vita pärlemorknappar till. Och snart, snart hoppas jag vara klar. Ikväll skulle sambon bli bjuden på hockey (Modo spelar mot Skellefteå på hemmaplan) så lyckas jag bara hålla mig från datorn så borde jag komma ganska långt tycker jag. Äntligen Hemma, House och så kanske en film? 

måndag 19 mars 2012

Min kväll som gräsänka

Sambon är i grannstaden med jobbet. Jag har fått barnen att sova och sitter i soffan med datorn och lite gott fika. Tyvärr fastnade jag lite (jag har en tendens att göra det...) men tanken var att bara skriva ett kort inlägg och berätta att två UFO-koftor är avslutade (även om jag inte fotat dem ännu - det kommer!) och att jag repat upp ärmen på en tredje och ska fortsätta med den. 

Planen för kvällen är således stickning, lite tv-tittande och en väntan på att kärleken ska ringa och säga godnatt. Sedan blir det sängen och lite korsord innan John Blund kommer. Faktiskt har jag blivit riktigt bra på korsord på sistone. Jag fick en prenumeration på Allers i julklapp och tidningen läser jag ut samma dag jag får den. Men sedan räcker korsorden långt, jag löser lite när jag ammar Alma till sömns på kvällen och sedan lite till innan jag själv ska sova. Jag tror att det är ett bra sätt att hålla hjärnan igång nu när jag inte klarar av att hålla tråden i en bok. Tänk, jag som alltid haft åtminstone två-tre olika böcker på gång samtidigt, nu klarar jag knappt en, särskilt inte om den är tyngre än en lättsmält deckare eller dylikt.

Det kommer att komma lite bilder på mina avslutade UFOn också. Och så måste jag ta kort på de fina tavlorna som hänger här hemma. De är något alldeles extra, jag lovar!


En bild på vackra Hedvig i vackert, norrländskt vårvinterväder, får avrunda det här inlägget. Det är taget för några veckor sedan, samma dag som jag skottade hela uppfarten för hand, men vädret var lika fint igår, när vi vandrade omkring på skaren runt gården och hängde upp fågelholkar. 20 stycken satte vi upp, så nu hoppas vi på flitigt kvittrande till våren. Några fina flugsnappare som kan rensa lite bland myggen är extra välkomna hyresgäster!

Sollefteåresan

 Första helgen i mars åkte vi till Sollefteå. Djuren hemma togs om hand av Anki, tack så mycket för det! På schemat för helgen stod ullfärgning, firande av Ellinor och hennes sambo och förstås trevligt umgänge med trevliga människor. Pappas kusin och hennes man har cirka 30 vackra Gotlandsfår, så det var deras ull vi skulle färga av. Dessutom tog jag med mig lite ull, och så hade Ellinor tagit med kardband av merino och BFL. Vi åkte ner på fredag kväll, för att ha hela lördagen på oss för färgningen.


Vi höll till i gårdshuset, för att minimera risken för förstörd inredning. Färgen fäster tyvärr inte bara bra på ull, så det gäller att inte spilla och kladda alltför mycket, om man inte har ett särskilt rum till färgning och ullhantering, förstås. Lite kallt var det allt, men med skoteroverall och yllesockar o skorna, så gick det bra. Man håller värmen rätt bra när man springer fram och tillbaka med vattenhinkar och ullpåsar också. Här står Ellinor och Johanna och förbereder för kardbandsfärgningen. På spisen värms redan två kastruller med ull.


Johanna får designtips från Martina. Vi har flätat kardbanden och lagt dem på plastfolie. På med vatten/ättika och sedan dutta på färg. Vi använde tomma sirapsflaskor och hårfärgningsflaskor för att kunna dosera ut färgen i lagom mängd. Tomma sirapsflaskor var jättebra, den nya varianten med gummimembran i korken gör det väldigt lätt att kontrollera färgflödet, speciellt precis när man vänder flaskan.


Funderar över vilka färger jag vill ha. Som ni kommer att få se längre ner, så blev det inte så stor variation på mina band, men jag färgade mina sist och orkade inte blanda till mer färg, som kanske inte skulle användas, så det fick bli som det blev. Snyggt blev det ändå!

 

En gryta med petrolblå ull. En digitaltermometer är praktiskt att ha. Likaså grytor som man inte använder till något annat. Den här kastrullen har jag fått låna av Ullis, tack så mycket! :-)


Sambon fick mest roa barn och bära tunga saker. Som mikron till exempel. Men han ser rätt glad ut ändå, tycker jag. Det var också fantastiskt väder, så de hade det bra i niporna ovanför huset, med skrana och bob.


Alma kommer också in och tittar vad vi gör emellanåt. Fast roligast är det nog ändå att vara ute och leka i snön med pappa och Ellinors Arvid. 

 

Och så här trötta blir man efter en heldag i backarna och med ullfärgning. Samt god mat och gott fika, som Birgit stod för. Det underlättar helt klart att få sådan markservice när man färgar hela dagen.


Hela färgskörden. Längst upp till vänster röd gotlandsull och ljuslila dalapäls. I den högra backen orange-rött och lite dovare lila, allt i gotlandsull. I mitten alla kardbanden. Från vänster Ellinors, mina och Johannas. Och längst ner från vänster mörk och mellanmörk petrol, båda gotlandsullen. Lite ljusare petrol färgad på den vita dalapälsen. I den högra nedersta backen olika gröna och grön-gula nyanser färgad på vit dalapäls och ljus- och mellangrå gotlandsull i mindre partier. De färgade vi i stekpåsar i mikron.


Martina ville ha några ulltussar som hon gjorde fusk-dreads av. Och som hon gärna ville visa upp. Lillasyster däremot var mest intresserad av att krypa fram till mamma och kameran. Johanna hade fullt sjå med att försöka hålla henne på plats, därav suddigheten.

 

Tillslut kom hon lös och kastade sig fram. Så då blev storasyster suddig istället. Efter en god lunch på söndag förmiddag, körde vi in mot Sollefteå. Stannade till hos Ellinor och Samuel och fick gott fika. Och fiskdamm för barnen. Enligt Arvid skulle vi vuxna bara få ris, så vi avstod... ;-) Vi fick också träffa deras nyaste familjemedlem, en söt liten kattunge vid namn Maja. Alldeles kritvit.

På väg hem till Umeå stannade vi till i Ö-vik och fick kvällsfika hos Almas farmor och farfar. Och seden var vi ganska trötta faktiskt. Vi hade då inte fått något lamm när vi kom hem. Och vi väntar fortfarande, trots att jag var helt säker på att våran Berta skulle få förra helgen. Men de går bara omkring och äter och blir tjockare och tjockare ;-)

onsdag 14 mars 2012

Lite kardflor

Min syster skulle stå på en hantverksmässa "hemma" i Åsele och erbjöd sig att ta med lite av mina garner. Jag kände att jag hade lite för lite garn och dessutom för lite tid för att spinna mer, men några kardflor går ju relativt snabbt att veva fram. Särskilt som jag hade en hel del nyfärgad ull hemma.

 Norrsken - gotländsk pälsull.
För att det är så mycket solstormar nu som ger oss vackert sken på himlen under klara nätter.

Snöstorn - vit ull från våra får och lite grå pälsull.
Inspirerad av den tidigare snöstormen... 

 Våraning - vit ull från våra får och grön och grå pälsull.
Med förhoppning om att det kommer att spira grönt även efter denna vinter som bjudit på så mycket snö.

 Vårvintergryning - vit ull från våra får, färgad ull från gotländska pälsfår.
För att himlen bjuder på så vackra färgskiftningar om morgnarna nu och inspirerade till färgningen tidigare.

Äppelblom - vit ull från våra får, färgad gotländsk pälsull.
Med förhoppning om att äppelträden överlevt vintern efter förra vinterns musattacker. De var lite hängiga i somras, men gav frukt, så jag hoppas att de klarat sig.

Den som besöker Åsele-Nappet, och Åsele Vintermarknad, kan leta upp min syster och köpa sig ett vackert kardflor, eller lite garn. Mina stickmarkörer finns också där. Helgen 23-25 mars står hon där. Hon säljer även underbart vackra och välgjorda tennarmband och handstickade vantar. Bland annat. Dessutom delar hon stånd med Danielssons Ko & Co, som säljer korvar och rökta nötstekar från gårdens djur.

tisdag 13 mars 2012

På landet...

...kan man ibland mötas av syner man inte riktigt var beredd på.

En morgon ropade Martina på mig nerifrån, jag var kvar upp och hjälpte Alma med kläderna. Utanför badrumsfönstret hade sambon upptäckt en lite... oväntad fönstertittare. En tjäderhöna som satt så fint nedanför fönstret. Han tog några kort genom fönstret, men tyvärr blir ju inte kvaliteten den bästa. Ni får se den i alla fall, bara så ni tror på mig!

Hon satt kvar en stund, gick sedan upp på vinbärsbusken som syns bakom henne och satt ett bra tag och tittade ut över åkern och ån. När jag öppnade ytterdörren för att släppa ut katterna tyckte hon att det blev för oroligt, så då flög hon iväg.

måndag 12 mars 2012

När traktorn gått sönder...

...är det bra om man har starka armar. En tisdagmorgon för två veckor sedan vaknade vi med moder naturs nattliga arbete: 15 cm snö. Traktorn funkar, men inte snöslungan. Lilla slungan har tappat drivningen. Sambon ska på resa till Skellefteå med jobbarkompisarna efter jobbet. Väderprognosen talar om plusgrader och sol...

Bara att börja skotta, med andra ord! Tre av oss som bor efter den cirka 800 meter långa enskilda vägen delar på skottningen. Vår del, den sista, är ungefär 300 meter. Det tog några timmar... och tre-åringen behövde mutas lite emellanåt. Men det var i alla fall ett underbart väder! Att jag hade en gångstil som Agda, 85, några dagar efteråt, är en annan historia...

Lite senare på dagen rasade resten av snön från lagårdstaket. Men det orkade jag faktiskt inte med, så jag knatade upp till en av grannarna som är lycklig innehavare av en snöfräs. Någon timme senare var det snöfritt :-) 

Tyvärr fick den ena lagårdsporten en smäll av en besvärlig snöklump, modell större, så det kommer att krävas lite jobb senare i vår.

Ett presentgarn, nej, två!

Bästaste Ella fyllde år härom... ja, för några veckor sedan. Ganska många år, nästan lika många som jag. ;-)  Ganska så jämnt fyllde hon. Och det måste ju firas! Vad gör man då, när kontot är tomt och människan inte önskar sig någonting? 

Sedan tidigare hade vi bestämt att vi skulle åka ner till dem i Sollefteå en helg, men en liten present vill man ju ha med sig... Ja, garn går ju alltid hem, så jag spann lite av lilla Märtas, min "nästan-renrasiga" dalapälstacka, fina ull och färgade sedan garnet. Färgblandningen var mörkt grön, men när det surrat klart i mikron var garnet  läckert petrolfärgat, lite mörkare än på bilden. Häftigt! Jag färgade också lite kid mohair och kardade ihop med gotländsk lammull, till två fina flor på sammanlagt 80 g. Tyvärr tog jag ingen bild på dem. Garnet väger 130 g, men jag kommer inte ihåg hur långt det blev.

Ellas sambo fyllde också år, lika många, bara några veckor innan Ella. Han hade fått en knivkurs i present av Ella, så av oss fick han lite buffelhorn och en bit sälgmasur.


Det vit-spräckliga garnet är från ett litet kardflorsprojekt jag gjorde med den färgade ullen från ett tidigare inlägg. Vårvintergryning kallade jag det, och kunde inte låta bli att spinna upp två flor. 100 g färgsprakande två-trådigt garn. Av lite rester spann jag cirka 40-50 g matchande garn, men med lite mindre vitt i. De två härvorna blev, tillsammans med en pelargonstickling och ett 12-pack ägg, värdinnepresent till släktingarna som vi våldgästade under helgen. Vi färgade även ull, massor med ull, så det kommer mer om det senare!

söndag 11 mars 2012

Efter stormen...

För några veckor sedan... Eller vänta! Faktiskt nästan en månad sedan! Hjälp vad tiden går!

Ja, då, för ett tag sedan. I mitten på februari. Då kom det snö. Massor med snö. I kombination med väldigt blåsigt väder. På lördagsmorgonen när vi skulle gå ut till djuren, då hade våra omsorgsfullt skottade gångar totalt blåst igen. Tyvärr syns det inte så bra på bilderna, att fota snö en mulen dag, det blir inte bra helt enkelt.

Men man ser i alla fall att det är väldigt mycket snö framför fönstren. På sommaren når jag inte upp till de där fönstren, och nu... stallfönstret syns ju i alla fall, det är det till höger i bild. Men garagefönstret? Var är det? Längst till vänster ser man ovandelen av det, knappt synligt för all snö som rasat från taket.


Vi gav upp tanken på att skotta upp den där gången igen, det räckte så gott med all annan snöskottning den dagen. Och, innan ni börjar oroa er, det finns andra ingångar till stallet, så djuren får den tillsyn de behöver även när matte och husse inte orkar skotta fram den rätta dörren.


Ett stycke totalt insnöad Audi. Tror fyrhjulsdriften skulle hjälpa föga... vi provade inte ens.


Men en liten Buster (utan fyrhjulsdrift) tar sig fram i alla väder. Nästan i alla fall ;-) Snöslungan funkar väldigt bra, men vi har vissa problem med vinkeln för kraftaxeln. Det står på "att göra-listan" för sommaren. Problemet är att snöslungan egentligen är byggd för en lite mindre traktor. Det är inte ofta en Buster är för stor, men ibland händer det!


Sambon är modig och klättrar upp på lagårdstaket för att försöka lätta lite på tyngden. Just i vinkeln mellan traktorgaraget och lagårdsdelen lägger det igen väldigt. Över 1½ meter enligt han som var där uppe. Alma var också på väg upp, men det fick hon faktiskt inte. En sak är säker, hon är inte rädd för höjder...


För högt är det. Det är så svårt att fånga på bild, men om jag säger att de minsta dörrarna som syns på bilden är drygt 2 meter höga, ja, då kan ni räkna ut själva hur högt det är upp till nocken. Sambon är närmare 2 meter lång han med, och han ser pytteliten ut där uppe.


Vi höll på hela dagen, och barnen var på gott humör nästan hela tiden! Att leka i snön är roligt, bara vi vuxna är med ute.

Det kom lite mer snö efter den här svängen, men nu hoppas jag att det håller sig lugnt till nästa vinter. Vi måste ordna kraftaxeln på snöslungan och den lilla slungan behöver få drivningen ompysslad. Visserligen finns det en snäll granne som kan hjälpa till om det kniper, men nog är det skönast om man kan klara det själv.

En blommig mössa

Strax efter ju fick jag flera fina tyger av snälla själar på Sjalbarn för att sy några mössor åt Almas fina gudmor, som tappat håret av cellgiftsbehandling.

Det blev en del tyg över, och när jag i veckan läste en tråd på Sjalbarn, om en annan som nyss påbörjat cellgiftsbehandling och hade lite funderingar om peruk/mössa/sjal, tyckte jag att tyget kunde komma väl till pass. När nu så många var snälla och skickade tyg till mig kan ju jag vara snäll och skicka en mössa till en annan som behöver det. Lite "Skicka vidare"-tanke.

Den här fina mössan med glada blommor åker just nu neröver landet och jag hoppas att den passar mottagaren. Den är sydd i enkelt tyg för att passa för inomhusbruk. Annars syr jag oftast mina tygmössor dubbla för att de ska bli varma och sköna.

Fotomodellen hade lite svårt att sitta stilla - som vanligt ;-) Och bilderna blev så söta, så jag kunde inte välja vilken som bäst passade. Så ni får se flera!

 Kryp, kryp, kryp... Hon kan faktiskt gå. Och springa. Och hoppa.

Rättar till mössan som hamnat på sned. Undra på det, den är ju några nummer stor...

 Det kan vara tröttsamt att vara modell...

 Älskar det där leendet...

Men det här är nog min favoritbild. Sina skrattgropar har hon fått av sin far. Jag har tyvärr inte begåvats med sådana.

torsdag 1 mars 2012

Till dig i den grå bilen på E4 i morse.

Ledsen att jag höll på att få motorstopp, slirade på isen i mina försök att ta mig ur korsningen fortast möjligt. Ledsen att du, för att du inte höll 70 (vilket är den lagstadgade hastigheten där), utan snarare 90-100 var tvungen att tvärnita för att inte köra in i bakändan på min bil.

Men jag kunde faktiskt inte stanna mitt i korsningen, för det kom nämligen en lastbil från andra hållet. Och om jag måste välja mellan att riskera att mosas av en lastbil eller få bakdelen krockad av en personbil - ja, då väljer jag personbilen, alla gånger.

Jag vill också ödmjukt påpeka för dig, att vare sig motorstopp eller slirande i en hal korsning, är något lagbrott.

Vad som däremot inte är tillåtet, är att köra upp jämsides med sin medtrafikant, ligga så ett tag medan vissa obscena gester utfördes och sedan köra om för att tvärt bromsa in framför sagda medtrafikant och på det sättet tvinga denne att stanna (på ett mindre trafiksäkert sätt). Det är inte heller tillåtet att rusa ut ur sin bil, slita upp bildörren på medtrafikantens bil, och börja skrika om hur dum den föraren är.

Jag kanske skulle stannat hemma i morse. Eller åtminstone haft sinnesnärvaro att ta ditt registreringsnummer. Men nu gjorde jag inte det. Ledsen för det.