kommentera mera ;-)

Nu ska det gå lättare att kommentera, man behöver inte vara inloggad eller skriva av konstiga bokstäver längre!

En skön advent önskar jag er

Jag har tillbringat några dagar med att riktigt storstäda/julstäda hemma. På lördagkväll blev jag klar men valde att mysa i soffan med älskade U och lite glögg istället för att uppdatera bloggen. Och gårdagen tillbringades med goda vänner, gott fika och en tur till Ö-vik för att hämta hem Martina, så då blev det heller inget skrivet. Därför kommer nu, en aningen försenat, min önskan till er alla om en skön adventstid.

Vi börjar i köket, där de två stolar som var trasiga fått sig en klick lim och åtdragna skruvar. Spisen är fejjad och fläkten skrubbad. Martinas teckningar som tagit upp större delen av hyllan har fått flytta in i en pärm, något jag borde gjort för flera år sedan. Staken lyser i fönstret och på bordet står ett litet arrangemang med hyacinter, som snart slår ut och sprider sin väldoft.


I hallen står vårt tomtepar på vakt, tillsammans med de små grå ylletomtarna. Bonaden är av modell "ära vare Gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden", och börjar alltså ha några år på nacken. Men jag tycker den är riktigt fin i sin enkelhet, sydd i plattsöm, stjälkstygn, flätsom samt franska knutar.


I vardagsrummet lyser stakarna i fönstren och murgrönan har fått ett värmeljus.

Till sist en närbild på mitt lilla arrangemang, en rosa och en blå hyacint, mossa, lite blanka kulor, några kottar och ett par kanelstänger. Den lilla ljuslyktan gnistrar lite som is i mossan. Och ibland önskar jag att jag sökte floristutbildning eller något sådant istället. Det är så roligt med växter!

Och det bästa av allt! Jag har aldrig varit klar med julstädningen så här tidigt. Inte någonsin! Så nu kan jag med gott samvete ägna resten av december åt att pyssla med barnen, baka, pyssla julklappar...

En hel hög med sjalar

Här är alla sjalar jag producerat i år. Eller vänta... det finns ju en grön Haruni hos min syster, och en blå-grön Revontuli hos vännen Inger. Nåja, nästan alla ;-)

Överst ligger en egenkomponerad sjal i självrandande Kunstgarn + tvåtrådig ull från Mojärv.
Under den är det från vänster: Min lila-rosa Haruni i Ella Rae Lace merino, Älskade Us Legolas i Wool Classica från Manos del Uruguay, och en liten sjal till Martina i Drops Delight.
Sedan, från vänster: Slätstickad Haruni i angora/lammullsblandningen jag fick av käre U och Tinas presentsjal som jag skrivit om tidigare.
Under dem, återigen från vänster: Grön(karamellfärgsfärgad) trekantssjal med fläta i mitten och volangkant i brunt och en Annas axelvärmare i eco-alpacka.
Längst ner min revontuli i Kaunis EQ.


Det har alltså blivit en hel hög med sjalar i år, och jag ångrar lite att jag inte gick med i 10 shawls 2010-utmaningen på Ravelry. Men jag måste ju gå med i Ravelry först...

Vore det inte för att jag har så mycket annat jag måste fixa innan jul så skulle jag sticka minst en sjal till, en legolas åt mig själv i Silkblend från Manos... Så ljuvligt garn!

Fiberfestivalgarnet

Precis när jag tyckte att jag väntat alldeles för länge och ringde upp Lillemor så hade hon lagt det på lådan dagen innan, så lite senare den dagen dök det upp i brevlådan, mitt fina blå-grå-lila garn med utstickande lockar här och var. Nu undrar jag bara vad det ska bli av det... :-)

Den lila presenten...

Så här ser den ut, sjalen ni bara fick en smygtitt på tidigare. I fredags fick den flytta till finaste Tina som var på blixtvisit i Umeå med sin föreläsning Våga älska. Tyvärr kunde inte Tina bo hos oss, (våra katter är fina, men allergiker brukar inte tycka om att dela sovrum med dem...) men vi fick i alla fall träffas en stund före och efter för att surra lite. Efter fem år som nätpolare var det dags! ;-) Passande nog fyllde Tina år tidigare i veckan som gick, så sjalen blev födelsedagspresent också, istället för bara en värmande höstgåva.



Jag hann aldrig ta något kort på sjalen i "normaltillstånd", så ni får nöja er med blockningsbilderna. Den blev större än jag räknat med, men det blev bra ändå. Ändarna har fått några extra ökningar för att böja sig snyggt, det gör också att sjalen sitter lite bättre på plats, tycker jag. Vare sig man har den över axlarna eller som halsduk.

Sjalen är stickad i Mojärvs två-trådiga ullgarn (tack ella!) och effektgarnet är mitt egenspunna, en blandning av förgarn (tack Kristin!), merino/silke och longwoollockar. Stickad från nacken och ner, har kastat in några hålvarv här och där för att liva upp det lite (det blir både snyggare och framförallt roligare att sticka när det händer nåt!), för att avsluta med några ränder i effektgarnet, samt en liten volang, som inte blev riktigt så volangig som jag trodde. Men faktiskt alldeles lagom.

Tyvärr kom jag mig inte för att ta kort på sjalen tillsammans med Tina. Synd, för den matchade hennes snygga lila vinterkappa perfekt! Så Tina, du kan väl fota dig själv och maila mig? Så alla får se hur snygg du är! ;-)

Det femte ordet...

Det blev ju blankt i huvudet förra gången jag skrev... Men nu så!

Orden jag broderade på lapptäcket var:

Omtanke

Vänskap

Kärlek

Ömhet

och

Tillit

Alla fem tycker jag är viktiga ingredienser i ett förhållande, även om listan på vackra ord om kärlek kan göras mycket längre. Den där gången fick dock tiden styra hur många ord som skulle få vara med. När det syddes hade jag ju faktiskt en 4-åring och en sexmånaders bebis hemma. ;-)

Ett lapptäcke till min systers bröllop...

En del skriver tal när en syster gifter sig. (Jag tänker på Linda Skugges bok "Ett tal till min systers bröllop". ) Jag, jag syr lapptäcke isttället. Det blev ett ganska stort projekt, som jag faktiskt bara har tre(!) bilder på. Jag skyller på att jag inte hade börjat blogga ännu, det är ju faktiskt 1½ år sedan nu. ;-)

På första bilden här har jag provlagt lapparna på vardagsrumsgolvet. Naturligtvis kunde inte Hedvig låta mig göra det ifred, för vad har man katter till om inte för att trampa omkring i alla projekt?

Och på nästa bild är täcket klart, paketerat, fraktat till Stockholm, opaketerat och hålls här upp till beskådan på festen.

Anledningen till att hon pekar på en ruta är att hon upptäckt det "lilla extra". På fem av de ljusa rutorna broderade jag nämligen orden Kärlek, Omtanke, Vänskap, Ömhet och ett ord till, som jag inte för mitt liv kan komma på nu.

Det här täcket är maskinquiltat, "in-the-ditch", alltså mellan rutorna, i sömmarna liksom. Kantbandet är fastsytt på maskin från framsidan och sedan för hand på baksidan, jag tycker det blir snyggast så.

Förresten har jag tre systrar, så det är inte en och samma som nämns hela tiden i olika inlägg... En storebror har vi också och själv är jag yngst och sladdis ;-)

Änglar - finns dom?

Ja, hemma i vårt sovrum sitter i alla fall den här på väggen.

Ett projekt som först var tänkt att bli ett lite större täcke, men jag hade alldeles för tjock vadd och ledsnade när jag skulle tråckla innan quiltningen. Inte var jag nöjd med alla applikationerna heller. Täcket hamnade i en hylla ett par år. Sedan plockades det fram när jag var gravid med Martina och boarinstinkterna satte in. Fram med sprättkniven, välja de rutor jag tyckte bäst om och så sy ihop på nytt. Denna gång med tunnare vadd och noggrannare tråckling. Sedan är det handquiltade hjärtan på rad i alla remsor mellan rutorna, vilket kanske inte syns på bilden. Till sist syddes kanten på för hand.

Det är lite snett och vint här och där, men det har sin charm ändå, tycker jag! Särskilt med tanke på att det var mitt första riktiga lapptekniksprojekt! Sedan jag blev vuxen alltså, jag räknar inte riktigt med det jag gjorde i syslöjden. För hundra år sen eller så... :-)

En (för) liten tröja

Jag stickade en tröja till Alma i Rowans ljuvligt mjuka garn Tapestry, en soja-ullblandning. Provade flera gånger och tyckte det blev bra. (Den stickades uppifrån och ner, så det är lätt att prova under arbetets gång.) Men när jag stickat kroppen klart var den ändå alldeles för tight. Hur nu det gick till?

Nå, eftersom jag hatar att riva upp, Alma har en ett år yngre kusin och jag hade mer garn kvar, så blev det en enkel lösning på problemet. Den här söta tröjan fick förra veckan åka paket ner till Stockholm, tillsammans med Almas elefantmössa som även den blev för liten. Det är inte illa att få överta urvuxna kläder som är alldeles nya! ;-)

Knapparna är en återvinningsdetalj, faktiskt från samma systers äldre barn, som hade en köpetröja med de här fantastiska hjärteknapparna, som gått i arv, först till mellansyrrans barn och sedan till mina. Efter en sisådär sju år och fyra barn hade tröjan gjort sitt, men knapparna var fortfarande lika fina! Jag tycker de är så himla fina, och önskade att det funnits dubbelt så många av dem.

Farsdags-presenten

Älskade U önskade sig älgtröjor till farsdag. Speciella älgtröjor, med Alma-älgar. Inköp av nya t-shirts var allt som behövdes, färg hade jag hemma redan.

Det gick väldigt lätt att trycka med Alma nu, särskilt om man jämför med förra året... Hon har full koll på vad det handlar om och spretar glatt med fingrarna när jag visar hur hon ska göra. Och resultatet blir lika charmigt som sött! (säger den aningen partiska mamman ;-) )

En lila smygtitt...

Den lila presentsjalen är nu klar och ska på fredag överlämnas till mottagaren.

Mössbytet - min mössa!

Så kom då min mössa till slut. En härligt röd-orange-lila skapelse av Smultronbarn på sjalbarn. Jag vet faktiskt inte om hon har någon blogg att länka till... Nåja, hon får väl hojta till i så fall. Mössan är stickad i Big Fabel från Drops efter ett mönster ur Arne Ubbes bok "Garn och maskor". Jag ska faktiskt ta och se om jag kan få tag på garnet och sticka mig ett par matchande sockar, det var så härliga höstfärger.

Som ni ser så gillar Alma mössan också, och jag är väldigt osäker på om jag får behålla den lilla pärlbroderade broschen. Vi får väl se om jag kan övertala henne... ;-)

Sötaste katten!

Höst och maskeraddags på dagis. Martina ville vara Findus det här året, så vi köpte färg, tröja, tights och tyg. Naturligtvis fanns det ju inte ett grönrandigt tyg, så det blev till att måla där med.

Sötaste katten på dagis blev hon i alla fall, även om svansen var frestande att dra i för några av de andra barnen.

Och så en närbild på sminkningen. Öronen och mössan syddes fast på ett diadem.

På det hela stora blev jag ganska nöjd, men får jag tid över någon gång tror jag att jag köper vit velour och brun velour i två nyanser och helt enkelt syr tröja och tights, alternativt benvärmare. Jag blev inte riktigt nöjd med hur textilfärgen beter sig när det blir så pass stora ytor som täcks. Och när resultatet inte blir som i mitt huvud, ja, då blir jag inte heller 100%-igt nöjd. Det gick bra att måla ränderna på det gröna tyget, de var så pass smala.

Spinner på...

Köpte lite mörkröd ull och blå-röda lockar som håller på att bli ett effektgarn. Det var inte lika lättspunnet som merino-silke balndningen jag spann tidigare, men jag tror det blir bra ändå. Hoppas jag.

Sedan så stickar jag på en liten överraskning också. En lila. En mix av maskinspunnet ullgarn från Mojärv och hemspunnet. Snart klar, så det kommer väl en bild om några dagar. ;-)